fredag 14 oktober 2011

Ett brutalt uppvaknande!

För er som missat har "Giljotinen" aka Kvant 4-ever varit flitig senaste tiden.
Hans krönika nr 13 2011 se HÄR och nu senast nr 14 2011.
Där beskrivs många saker om vad som saknas och tex "Dagens väg pekar spikrakt mot förödmjukelse och bottenförankring".
Att den nystart som skulle göras nu uteblev och att allt faktiskt kändes som riktigt dåligt. 
Jag var ju själv med i laget som spelade och målsättningen vi hade var faktiskt ingen direkt placering utan att vi skulle ta varje match i taget och se till att spela ut och njuta av att vara där och spela.
Jag vet ju bäst hur jag själv kände i mina matcher och det var precis det jag gjorde. I en av alla matcher kände jag helt klart att jag underpresterade, i den mot Hong Kong. De andra i laget tycker jag hade ungefär samma facit. Det var någon match som man underpresterade men inget katastrofalt.
Vi visste redan innan vi åkte dit att det på pappret saknades tre spelare som troligen skulle varit med om de alla hade kunnat och velat spela. I övrigt tycker jag det inte saknades någon som skulle tagit en plats i det laget som åkte. Varken på eller utanför pappret.
Vi som var där kan ha förlorat en match mot sämre motstånd men inte mer än det.

Dock finner Giljotionen det positivt att
placeringen var så dålig att det kan göra så att man tänker till lite extra och funderar på om vi ska ha ett landslag i huvud taget i nuläget.
Han drar paralleller till damlaget som inte varit med på mästerskap de senaste åren.
Svaret tycker jag han får själv då nu damerna inte varit med de senaste åren så har de försvunnit. Så lösningen med att inte ha ett landslag är ingen bra idé. Damerna har ingen att se och har inget att satsa till.

Om jag fick bestämma helt och hållet skulle jag se till att bredda båda trupperna helt och hållet.

Ta ut 20 personer i varje grupp som kan svara Ja på frågorna om de vill vara med och kan tänka sig att satsa för att försöka ta sig in till tex ett EM (som ligger närmast till hands) och även spela de tävlingar som finns tillhanda. Det sista är viktigt. Ser man inte till att vara med på de GP-tävlingar förbundet är med och sponsrar så har man sen inget att komma med om man vill vara med och slåss om en plats i ett landslag. 
Det finns fler som tycker hit och dit att de ska vara med men se då till att vara med och visa upp sig. Om du inte syns finns du inte....action speaks louder than words...ska jag fortsätta?

Just nu måste intresse ha företräde före kunskap.
Motivation slår klass....(se vilka som vann i tisdags...Sverige-Holland 3-2)

Ta de som finns och se framåt!
Låt vem som helst anmäla sig till detta. Jag lovar att vi fyller upp 20 platser bland herrarna damerna kanske blir lite färre.
Gruppen blir utvald av de som anmäler sig där man ser på kunskap, ålder, intresse osv.
Låt dessa få till gång att vara med på ett antal tillfällen (kan vara så enkelt att man samlas under en dag och tränar hela dagen snackar och ger feedback), varannan månad under året då man samlar alla spelare för träning och utbyte av kunskap.  Ge 5 spelare bidrag för resa/uppehälle till träningslägren resten får betala själva eller söka bidrag från sin egen klubb. Det ger en morot att ta sig upp till den toppen för de under och det är bra.


Kostnaden för detta lär inte bli så stor jämfört med innan. Produkten lär bli mycket bättre på sikt.

Men ta inte bort landslaget och chansen att spela på EM och VM om nu det finns spelare som vill vara med. På sikt kommer klass-spelarna sållas bort i förmån för de motiverade.

Öppet för alla!


Jag anmäler mig direkt någon som hänger på? 

9 kommentarer:

Anonym sa...

Är ett "icke-landslag" bättre än ett som sladdar i europarankingen?
Hur ska vi kunna locka tjejer att börja spela squash när vi samtidigt säger att de är så dåliga att vi skippar landslaget?

Nej, det finns inga "quick-fix" på vår prekära situation.
Men utan landslag, varför anstränga sig?

Unknown sa...

Helt rätt.
Är det en anmälan från dig då?

Anonym sa...

Jag hade ställt upp om det var aktuellt att medelåldriga klass-D-spelare ska vara med. :)

Anonym sa...

Intressant att samtidigt som förbundet siktar på att få fram EN världsspelare så diskuteras det här mest om landslaget.
Kanske hänger det ihop men jag är långt ifrån säker på det.
Primärt tror jag att squash är en individuell sport som kräver oerhört mycket av personligt initiativ och engagemang. Satt och lyssnade på en intervju med Shabana och hörde om hur han helt utan hjälp - åtminstone upp till relativt hög nivå - "stal" tid och kunskap av dom äldre och duktigare spelarna.
Överhörde hur Rasmus berättade om hur han stått i källaren eller var det var och övat squash efter att ha monterat bort garderobsknopparna. Minns Björn Borg och hans slagträning mot en garagedörr.
Barrington kunde gå ner på banan mitt i natten och öva på ett slag han kommit på i sömnen.
Att ta sig över trösklar och våga testa egna vingar tror jag är centralt här.
Men för att få dessa krafter att vilja lägga energin på squash så krävs det ett större engagemang i att skapa intresse bland betydligt fler människor.
Varför har vi inte fler ungdomar från förorterna som spelar t ex. Faen vilken dold resurs som ligger där och lurar. Varför lägger vi inte mer kraft bakom att få kommunerna att inte bara bygga simhallar utan även squashbanor?
Varför utnyttjar vi inte befintliga kontakter inom media för att t ex se till att ALLA tävlingar får åtminstone lokal bevakning?
Var är alla coola squash bloggar?
Det behövs MÅNGA initiativ och för det behövs det MÅNGA som älskar vår sport.
Visst kan landslagsaktivitet vara sporrande. Hur har vi det med ungdomslandslag? Där tror jag att vi kan göra massor. Spelarutbyten med övriga norden etc etc. Skapa möten som är kul och stimulerande för unga människor.
Vi skulle behöva en väl genomtänkt strategi som ser till HELA spektrat av möjligheter.

Anonym sa...

Helt rätt.
Det finns för många som många som tror de kan vinna en match och sen tro att de är bäst. Men att ta med så många är lite att ta i och hur många tjejer tror du du kan skrapa ihop?

Pjealcloeb sa...

Jag återkommer ständigt till ett citat från min lärare i "The Coaching Process" på universitetet, Professor John Lyle: "Conceptual clarity leads to operational clarity".

Jag är övertygad om att i det fall vi inte har svar på samtliga relevanta frågor kommer vi inte att nå fram till målet. Jag tror inte att det räcker med att ha svaret på frågan om vad som ska göras för en hårdsatsande spelare, om det inte samtidigt finns svar på frågan om vilka andra spelare denna satsande individ ska träna med och matchas emot? Hur ska det hela finansieras? Vad är förbundets åtaganden, och vad krävs det från klubbarnas sida? Vlken relevans har squashgymnasiet, och andra aktiviteter som ska hjälpa till med att fostra framtidens elitspelare, etc, etc? Jag hoppas att snart kunna få se en plan som innehåller alla delarna, och inte bara en eller två tagna ur ett större sammanhang.

Här är ett exempel. I den plan som nyligen presenterades av förbundet framfördes åsikten att soloträning inte är värd lika mycket som träning med en partner, och "värt" mest av allt är träning med en "topp-tränare" (personligen anser jag att detta är ett alldeles för simplistiskt argument för att kunna tas på fullt allvar, men det hör kanske inte hit). Om det nu så är fallet, så vill jag veta hur satsande spelare ska få tillgång till träning med topptränare, för om påståendet är korrekt så bör väl förbundet lägga ned så mycket resurser som möjligt på att bygga en kår av topptränare runt om i landet i hopp om att dessa ska fostra fram, om inte en arme av spelare, så i alla fall en liten hord?

Frågan om landslagets vara eller inte vara kan väl rimligtvis inte föras utan en disussion om hur de resurser som nu läggs på landslaget kan omfördelas, och vilka positiva eller negative effekter detta kan föra med sig? Varför landslag? Ett argument för ett landslag är att det håller en grupp spelare igång som av många skulle anses vara oumbärliga när det gäller att ge matchning till kommande förmågor. Andra håller inte med, och skulle påstå att andra lösningar är bättre.

Själv har jag ingen åsikt i detta fallet, men skulle gärna se någon form av vision för svensk squash de kommande tio åren. Denna vision skulle leda till ett antal SAMORDNADE strategier (en för tränarutveckling, en för klubbutveckling, en för rekrytering av voluntärer, en för media/publicitet, en för finanser etc). Dessa strategier i sin tur kan leda till ett antal planer och programme, med mätbara resultat som kan utvärderas.

Inget av detta är nytt, eller någonting jag kommit på (även om jag har haft glädje av modellen). Det jag ser som det största problemet inom svensk squash just nu är att samma frågor ställs, och samma ofullständiga eller uteblivna svar återkommer gång på gång. Någon gång borde ett svar bli "vi hade fel på den här punkten", eller "vi har misslyckats i avseende av". För inte är det väl så att Sverige är värdsledande utan misslyckanden och uteblivna resultat? Det är viktigt att här påpeka att jag absolut inte efterlyser att vi ska leta "skyldiga". Det handlar inte om rätt eller fel personer, utan om rätt eller fel aktiviteter!

I grund och botten tror jag att det finns en inneboende kraft i Svensk Squash. Såg bevis för det på Nordic Junior Open (även om det gick bättre för "oss" ;-)

Kan vi göra squashen till en "byfråga" där hela byalaget är involverat i att bygga hela byn tillsammans. Där alla har glädje av andras starka sidor? Men, till skillnad från många aspekter av squash i sverige, om det inte rör sig i rätt riktning, tackar man för förtroendet att ha fått försöka och kliver åt sidan så någon annan kan göra ett försök. Alternativt, där man säger att "snöröjningen" fungerade inte som vi önskat förra året och i år, så vi ska "pröva någonting nytt i år - det får inte kosta för mycket för då går det ut över folkets hus, som också är viktigt".

Tak för ordet, och ursäkta för att det blev lite långt.

Anonym sa...

Ursäkta en kommentar som inte har med de andra eller med blogginlägget att göra, men är det någon som vet var SM ska hållas i år? Det står ingen plats i förbundets kalender, bara datum.

Unknown sa...

Bra fråga.
Så vitt jag har förståt så ska det spelas först under helgen 20-22 i Stockholm. Sen semi och final i mästerskapsklassen helgen (27-29) efter i Östersund under SM-veckan.
Den står med på http://www.rf.se/Arbetsrum/SM-veckanvinter/Deltagandeidrotter/Squash/

Anonym sa...

Vi är rätt många som spelar squash i vårt avlånga land. På denna blogg är det några som också delar med sig av tankar och tips MEN hur går vi från ord till handling??
Finns det någon som kan hitta på ett smart sätt att ta tillvara tankar, kanske attrahera krafter som vill försöka att utveckla och förnya?
Tror inte att vi bara skall sitta och vänta på aktiviteter från förbundshåll.
Vad gör vi?
Grattis Enskede förresten. Även om jag inte spelade så kunde jag glädjas åt en riktigt trevlig tävling. Tänk om vi kunde klona all den squashsmarthet som Kallio besitter med benen hos Sebbe!! Woow!
Parentes: Satt och kikade på PSA ifrån Doha. Antalet åskådare var ungefär lika många som på en sämre bar klockan 4 en torsdag. Herregud, det är ju DÖTT!!