Det är alltid likadant efter varje sommar. Det spelar ingen roll hur mycket man tränat. Timingen är borta i slagen och rörelseschemat är helt uppåt väggarna. Man tycker att det här kommer aldrig funka bäst att lägga av. Men i och med att jag har varit i samma situation förut så vet jag att det brukar lösa sig med tiden. Hoppas det är så i år också....
Denna sommar har dock varit den sämsta sent squashmässigt någonsin. Av flera skäl. Det har inte blivit många timmar på banan men destå fler i skogen.
Nu har squashsäsongen dragit igång och timmarna på banan lär bli fler. Men just nu känns det helt fel. Idag kan det varit kanske två tre bollar som gick som man ville. Annars var det riktigt dåligt.
Man måste lida med Susanna Kallur efter feltrampet i förrgår men man hon är nog det mest positiva man kan hitta. Jag tror inte det är något påklistrat när hon i intervjuen säger:"det enda man kan vänta sig är det oväntade"
Kan man vänta sig mer?
Något att ta efter.
