Det är lika bra att erkänna att man är beroende. Suget finns där hela tiden och man vill bara ha mer. Att man kan sluta när man vill är bara skitsnack. Många gånger senaste året har tankarna gått åt det hållet men man faller alltid tillbaka i gamla spår och beroende. Tror inte man är ensam om ett beroende skulle nog kunna starta upp en liknande AA där många skulle få plats. Det börjar alltid på samma sätt. Jag ser det så ofta nere i källaren hos oss. En första gång som sedan blir till en gång till och sen oftare och tillslut till ett livslångt beroende. Folk kommer in stressade och hålögda men går därifrån med en helt annan lyster. Jag tillhör nog en av de värsta missbrukarna helt klart.
De finns många av oss det märks.
Vissa sitter och kollar på nätet för att tillfredsställa sitt behov eller smiter från jobbet med den ena ursäkten bättra en den andra. Ibland hålls det även hemligt för familjen även om du nog känner till beroendet.
Så konstigt är det inte då resultatet av beroendet snarare blir så positivt till skillnad från så många andra droger.
Igår fick jag 15 min av drog i mig efter ca 31680 min frånvaro. Förlust i två raka och mot en tjej tom men en liten fix blev det och idag hoppas jag det blir en större dos för att sedan komma upp i rimliga mängder för att hålla abstinensen borta.
In i beroendet bara finns inget bättre.
Någon som känner igen sig?
