tisdag 21 oktober 2008

Bortförklaringar....

Det finns många bortförklaringar men att säga att man förlorade för att man "blev trött" är nog den sämsta. Man hör aldrig att någon säger att "han var för bra" utan det är just att "jag blev för trött" Den outtalade fortsättningen är just att den spelare som blev för trött hade så klart vunnit annars om inte den där tröttheten slagit till....
Jag mötte en motståndare i en match förra säsongen som just sa det. "jag är med helt klart men blev trött i benen men annars hade det varit en annan sak"
Till saken hör att det var en elittävling och jag vann 3-0. Matchen tog (inklusive uppvärmning och gamepauser) knappa 15 min.
Inte ens en kvart och matchen var förlorad pga tröttheten?!
Hallå undrar man då kan det ha berott på något annat?
Likt Anders Södergren som alltid leder i alla massstartslopp i OS eller VM men aldrig vinner för att någon annan är bättre i slutet.
Det är ju just det. Jag struntar fullständigt i alla bollar i en match den enda som gäller är ju bara den sista.... Det är alltid så.
Den som vinner sista bollen vinner.....alltid.
Det finns massa faktorer som avgör vem som vinner och den som är bäst totalt vinner. Vilken faktor som än fäller avgörandet.
I squash måste man kunna träffa bollen och tänka för att placera den tillräckligt bra samt att man nästa kunna flytta fötterna för att kunna utföra slaget. Samt att man måste kunna göra det fler gånger än en.
Kom inte med någon tom bortförklaring när du mött bättre motstånd utan tacka för lektionen eller matchen om det var jämt..
Om man inte klarar det tycker jag nog det är bättre att slänga in handduken och inte spela.

4 kommentarer:

Anonym sa...

hur ser du på att man säger att man är trött efter att man vunnit? otacksamhet?

Draken sa...

ha ha det är väl inte riktigt samma sak. trött efter vinst är ju bra då har man ju gjort ett bra jobb!
då skulle man ju kunna undra vad motståndaren skyller på då?

Peter Bryttne sa...

Tjena!
När jag var som bäst fick jag ofta höra av olika spelare att jag "inte spelade squash". Alltid var det dom som förlorade som kom med denna dom. Ofta var det betydligt högre rankade spelare. Skälet var nog att min hemmasnickrade teknik inte imponerade direkt, min totala brist på spelplan irriterade säkert också. Jag gick in för att trixa, finta, gå på tidigt som sjutton och försöka avgöra snabbt.
När jag hade slagit en av landslagskillarna på den tiden (vi talar 30 år bakåt) kommenterade han surt - "Det gör du inte om!!" Undrar fortfarande vad han menade med det.
Den spelstil jag hade kunde jag backa upp med att jag var rejält vältränad och det var nog tur det. Mina år som landslagsroddare hade också gjort att jag nästan uppskattade smärtan. Brukar säga att jag nog var bland världens bästa förlorare.....

Idag är jag ju mest en trött spillra av vad som en gång var en riktigt vältränad man.

Visst tillåter jag mig att säga att jag blir trött. Inte som bortföklaring utan endast som ett lite ledset konstaterande.

Någon sa en gång:
Om du bryr dig om saker som är små.
Ja, då är du väl inte större än så.

De flesta av oss är nog ibland dåliga förlorare. Man brukar ju säga att dom stora vinnarna är just det - dvs usla förlorare. En del är bra på att rikta den ilskan inåt och andra bara måste rikta den utåt.

Nästa gång någon inte berömmer dig när du har vunnit - Fråga: Vad tycker du? Var jag bättre idag?

Må gott och spela väl!
Peter

Draken sa...

Just det instämmer!

Bra fråga.